mormor och farmor mormor och farmor

När jag vaknade idag låg tjejerna i soffan och pratade medan de väntade på sin välling. Veonica (5) förklarade med sin storasysterröst för Rebecka (3) att det heter farmor, först far eftersom det är pappas någonting och sedan mor eftersom de är pappas mamma. Farmor. Hon gick på samma sätt igenom några andra släktord.

Jag kom dit med vällingen och då frågade Rebecka ganska besvärad om farmor är min mamma?

Jag kom på att jag inte hört barnens reaktioner på att de ska få en ny kusin, så jag frågade om vad faster Anna hade att berätta i lördags när hon var här. "Bebis i magen" svarade Veronica direkt. Jag var tvungen att kolla sambanden lite, så jag frågade vad som händer med farmor när den bebisen kommer ut? "Mormor" kom blixtsnabbt. Veronica tänkte efter lite och fortsatte lite upphetsad över något som hon tydligen kommit på "...och då är både mormor och farmor både mormor och farmor!"

Nu, fem minuter senare, sitter hon och skriver lappar där det står vem som är vems "fräldrar", tex "Veronicas och Rebeckas fräldrar Mama och Papa"

På kartan?

Jag har placerat min blogg i Värmdö på bloggkartan.se

Bloggosfären

Jag gillar att lära mig nya saker. Just nu lär jag mig hur bloggosfären hänger ihop. Jag har haft min blogg här ett tag, men aldrig riktigt löpt linan ut och sett till att den kan bli hittad via de vanliga blogg-kanalerna och portalerna och allt vad det heter.

Men nu har jag lyckats skriva om artiklar i tidningar och länkat till de artiklarna, pingat twingly och hamnat som länk på dessa tidningar. Kraftfullt.

Och nu har jag lagt till mig på bloggkartan också i och med följande: http://bloggkartan.se/registrera/26366/vaermdoe/

Skaffa riktiga vänner via nätet?

DN har idag samma "nyhet" - http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=691132&rss=1399 - men lägger till att forskarna även funderat kring varför det idag är svårare att skaffa nära vänner via nätet än i verkligheten. De säger att det behövs fler komponenter i kommunikationen för att man ska våga lita på att nya vänner kommer att "investera" i relationen så att man kan lita på att man finns där för varandra den dag det behövs. Det känns ju precis så.

Jag tror att det är delvis därför Facebook blivit så oerhört populärt på så kort tid. Alltså att där finns fler lättillgängliga kommunikationskomponenter än hos många andra verktyg/sajter/communities. Det är inte bara chat, inte bara kommentarer och diskussion, inte bara bilder, inte bara grupperingar, inte bara adresser, utan allt på en gång. Dessutom skvallret i "news feed" och det dynamiska i att skapa applikationer. Sammantaget ökar chansen att man lär känna någon ny ävn lite närmare eftersom man kan utforska flera sidor av varandra än tex LinkedIn där det mest handlar om att läsa CV-liknande information.

Jag funderar vidare och undrar det jag ofta undrat: vad händer den dagen när vi kan förmedla fler sinnen med hög upplösning via nätet? Extremen är ju fem sinnen i full upplösning - då går det väl antagligen inte att skilja på verkligt och virtuellt/artificiellt/inspelat eller vad vi kommer att kalla det. Och då går det ju att förmedla kroppsspråk och subtila ansiktssignaler och andra knappt märkbara signaler som är så viktiga för hur vi uppfattas och vad vi egentligen menar när vi tex pratar.

Jämför gärna med tv-programmet Hjärnstorm där Henrik Fexeus lyckades avgöra om människor ljög genom att ställa korta frågor med korta svar. Det är svårt idag via nätet, förmodligen även med webbkamera...

Kvantitet eller kvalitet i modern kommunikation?

Svenska dagbladet skriver att Facebook och liknande verktyg inte ger fler kompisar. När det gäller Facebook var inte syftet i första hand att skaffa fler kompisar. Snarare att kommunicera mer effektivt med gamla och nya vänner, familjer och kollegor. Det känns lite som om artikeln handlar om något som var på tapeten för några år sedan när debatten gick som högst kring Lunarstorm, MSN och annat som uppfattades som nytt då. Samtidigt har författaren/redaktören valt att ta med Facebook i rubriken och som exempel i texten för att locka läsare. Dels är det ganska billig fripassagerarjournalistik, dels riskerar ju det verkliga budskapet att försvinna.

Intressant vore att uppmana andra forskare att ta reda på om kommunikationen verkligen blir effektivare med Facebook och liknande verktyg.

SvDs artikel kan läsas här: http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_17050779.asp

Facebook - en milstolpe?

Jag läste just http://www.wired.com/techbiz/startups/news/2007/09/ff_facebook?currentPage=1 , en tydlig redogörelse för historien bakom facebook. Det verkar som om unge herr Zuckerberg har träffat rätt - dels med sajtens utformning och funktionalitet som gör den attraktiv med flera viktiga inslag av aktivitet som kretsar kring relationer mellan människor, man vill tillbaka, det tillför något ovanpå epost, bloggar, chat etc... Dels känslan för människans nyfikenhet, skvaller kanske, där News Feed som förmedlar vad som händer hos ens vänner, starkt hjälper till att på ett lagom passivt sätt hålla koll på vad andra hittar...det har jag själv upplevt flera gånger de senaste dagarna när jag provat mig fram. Slutligen ligger det något Linux-aktigt eller Web 2.0-igt över möjligheten för vem som helst att utveckla nya applikationer. Där finns en skaparglädje och ett sätt att bidra som också håller det hela dynamiskt och vid liv.

Jag tror att Facebook är en viktig milstolpe på vår väg vidare. Jag tror att Mark Zuckerberg har hittat rätt koncept och att detta fylliga sätt att kommunicera och hantera sitt nätverk och sina vänner, kontakter och nätverk har en naturlig plats. Det kan mycket väl ge upphov till nya standarder för kommunikation mellan människor, men naturligtvis kommer det uppstå en debatt om farorna och baksidorna. Det har ju redan börjat i form av avstängningar på en del företag där de anställda påstås inte sköta sitt arbete pga för mycket tid på facebook. Det är väl upp till de företagen att bestämma, men det är också ett gott tecken på att Facebook har något som tex Secondlife saknar - nämligen en mycket stark dragningskraft och att det fyller ett behov som tidigare inte verkar fyllt.

Flyg-plan

Jag vill ju lära mig flyga. Det har jag vetat länge. Men hittills har det varit mycket annat med barn och hus etc...

Jag vet också om mig själv att jag gillar nya saker, att lära mig nytt, att utforska nytt, förändring. Själva inlärandet är ett självändamål. När jag kan något hyfsat bra tröttnar jag ofta och vill prova något annat nytt. Nytt för mig. Det måste inte vara nytt i övrigt.

Därför har jag tänkt mig en långsiktig plan för min flygning. En upptrappning i både teknisk omfattning och ekonomisk insats.

Jag tänkte mig att börja med en enkel form av flygning där man kan bära med sig hela utrustningen, nämligen skärmflyg. Ett friluftsnära flygande som finns tillgängligt på nära håll och där man kommer igång för några tusenlappar. Finns flera skolor i Stockholm eller en bit upp i landet för en intensivkurs i fjällen.

Nästa steg blir sedan segelflyg. Inte lika tillgängligt, men en oerhört fin form av flygning där den rena och sköra kraften i vinden, solen och naturen utnyttjas för att sväva tillsammans med fåglarna. Sundbro. Säkert flera ställen i närheten.

Därifrån är steget inte långt till ultralätt, men jag tror att det finns ett fint mellansteg, nämligen motorseglare - vad jag förstått finns det sådana som endast kräver segelflyglicens (?).

Ultralätt finns i Trosa eller Kungsängen tex.

Efter de stegen, som förmodligen håller mig sysselsatt i många år, borde det vara relativt lätt att gå över till motorflyg.