Äntligen båt igen

En milstolpe passerades förra helgen. Efter 4 båtlösa år har vi båt igen. Nu ligger en liten Askeladden 14, segelkombi, nere i viken 300 meter från vårt hus. På mindre än 10 minuter kan vi alltså vara ute på vattnet. Båten kostade 12500, motorn hade vi sedan segelbåtstiden och lite färg och nya fall, årtullar etc för kanske 1000 kronor.

Vi fick leta en del efter båtplats eftersom det är hög efterfrågan på ordnade platser, och fullt i de flesta närliggande klubbar. I vår vik finns ingen organiserad klubb (än) men det finns gott om bryggor och plats… En brygga borta i vassen sägs ha hört till vårt hus förr i tiden, men förre husägarn var tydligen ointresserad och bevakade inte den bryggan, så den hör numera till någon annan. En del tar bara för sig och det skapar förståss irritation och osämja etc ibland. Andra försöker skapa mer ordnade bryggor, men blir då skickade runt mellan gubbarna i viken, ett tröttsamt förlopp som vem som helst kan tröttna på.

Vi kämpade på och letade på alla fronter och hittade till slut via frukostklubben (mammorna i Mörtnäs) två lediga platser på stora bryggan längst bort till vänster. En av mammornas syster har köpt Älgstigen 45 och ska bygga där och i det köpet ingick platserna 2 och 4. Men de ska inte använda platserna i år, dessutom visste de inte att det var två platser, så vi kanske till och med har chansen att få behålla den ena…vem vet.

Den här sommaren får vi i alla fall ligga där, så vi har lagt ut en p-ring (25kg) och en liten frigolitboj. Jag har fräschat upp kunskaperna på ögonsplits och gjort i ordning två anpassade förtöjningslinor med karbinhakar i bägge ändar, så nu ligger båten riktigt bra.

Motorn, vår 4 hk yamaha med lång rigg sitter och på den höga akterspegeln och har dessutom fått samma låsanordning som vi hade på Durkslaget, (vår träsegelbåt som vi hade tid med innan vi skaffade barn och hus). Det är bra att motorn sitter högt eftersom den inte släpar i vattnet när man seglar. Dessutom har den ju lång rigg och når ner ordentligt i vattnet.

Premiärseglingen gjordes av Per, dotter Veronica och farfar Jan. Vi kryssade in i viken för fulla segel och Veronica skuttade omkring och drog i allt hon hittade. På slören tillbaka satt hon längst bak och sög på tummen… hon blev trött av allt hoppande och kanske lite tagen av att plötsligt inse att vi hade seglat långt från stranden. Hon frågade varför vi stannade när jag stängde av motorn, hon har ju inte seglat förut och upplevde på sitt sätt den där magiska stunden när motorn tystnar men båten fortsätter med god fart. Härligt att få ge henne den upplevelsen redan vid 4 års ålder och dessutom i egen båt i egen vik!

Efter låsmonteringen på motorn gjorde jag och Veronica fartprov. Vi tog med Julia Rahm också, de har också precis köpt båt, en Maxi 84 som också ligger i viken. Tjejerna satt längst fram och jag vid motorn. Då visade GPS:en 5,6 knop. Jag flyttade fram till masten för att balansera båten bättre och då ökade farten till 6,1 knop. Det innebär en dryg timme timmar till Vaxholm tex.
Återstår att se hur mycket den drar. Jag avstod från att köpa riktig tank med anslutning så länge, det kände inte rimligt med ännu en tusenlapp för något vi kanske använder ett par gånger per sommar. Det blir nog mest segling hoppas vi. Och motorn har ju en intern tank på några liter, så det går ju bra att ha en vanlig reservdunk i akterluckan.