Ryggen lade av helt i helgen. Det har kommit smygande de senaste två veckorna. Det gör inte särskilt ont, känns mer som om ryggen inte bär, den stelnar, krampar, spänner sig och konsekvensen blir att jag blir orörlig och svag. När jag försökte stå upp i söndags morse höll jag på att svimma av ryggens sammandragningar. Jag känner igen dessa symptom tydligt från 1998, 1999 samt 2000 när jag mådde så här ett par gånger varje år. Då blev jag frisk på ca en vecka.
Det är förmodligen en disk i ryggraden som läcker vätska. Vätskan skapar inflammation i omgivande muskler och vävnader och ryggen blir obrukbar.
Jag äter full dos Voltaren 3×50 mg och Alvedon 4×1 g för att skynda på läkningen av inflammationen och hjälpa smärtlindringen för att ryggen ska vara avslappnad. Jag ligger nästan hela tiden. Jag är uppe några gånger. På morgonen kan jag vara uppe 30 min innan det börjar kännas, nu på f.m. tex känns det direkt, och sen blir det värre under dagen ju mer jag är uppe.
Jag har pratat med husläkaren och med en kompis (Virre) som också är läkare och som själv har diskproblem och de är överens om att jag behandlar rätt på kort sikt samt att jag får ta en dag i taget just nu. På längre sikt handlar det om regelbunden träning samt god hälsa i största allmänhet.
Det underlättar oerhört mycket att veta mycket efter alla tidigare turer kring min rygg. Det är tragiskt att jag lagt av med träningen; året efter operationen 2003 var jag på gymet på spinningpass tre ggr i veckan och jag mådde oerhört bra. Det här blir en tankeställare igen att komma igång. Måste hålla i längre den här gången. Helst för all framtid.