Min känsla för snö

Jag gick just ut på verandan för att säga gonatt till skogen. Jag hajade till när jag fick syn på snn. Någonting kändes fel. Jag kunde inte direkt sätta fingret på vad det var, men det var någon tydlig skillnad jämfört med för fyra timmar sedan när jag promenerade hem på samma snö genom samma skog. Hm...

Jag tog en näve snö från verandaräcket och kramade den till en boll...kramsnö?? Det var det som inte stämde. När jag kom hem tidigare ikväll var det flera minusgrader, jag fick ha dunjackan knäppt ända upp och tjocka vantar. Nu är det runt nollan. Och jag kände det på mig genom att bara titta på marken utanför huset. Jag har tydligen någon intuitiv känsla för snö. Precis som Smilla i filmen. http://www.filmpunkten.se/filmtitel.asp?ID=4363

När jag nu har undersökt det hela är det noll grader, det har snöat lite under kvällen, efter att jag kom hem, och fot-, bil- och djurspår i snön på marken utanför huset är inte skarpa längre utan har börjat smälta i kanterna och blivit mjuka och rundade. Det var nog det jag uppfattade utan att veta vad det var. Förmodligen syns denna konturförändring överallt där det ligger snö, på träden, på husen, på buskar etc. Gissningsvis reagerar jag även på att det känns lite varmare när jag öppnar dörren och hjärnan registrerar den varmare temperaturen och de mjukare snökanterna och drar snabba slutsatser om förändringen utan att det tränger upp i medvetandet.

Jag kanske borde bli bergsguide!

Gonatt