Det börjar med en kokostopp

Idag när vi var på Willys och handlade mat efter dagis fick Veronica (5) i uppdrag att fylla lite lagom med kokostoppar i en papperspåse. Under tiden gick jag och Rebecka vidare till charkdisken för att leta rätt på bra varmkorv och blodpudding. När vi träffade Veronica igen fick jag påsen och sedan smög hon iväg igen. Men när vi fortsatte ville hon gå med oss, och då såg jag att hon dolde något i munnen. Jag frågade vad hon hade där men hon sa "ingenting". Fast hon måste tugga fast försökte dölja det. Jag bad henne öppna munnen och jag såg något vitt fibrigt. Hon berättade att hon inte stoppat in något i munnen och att hon inte visste vad det var. Hon tog ut lite med fingrarna och visade mig och hon lyckades se och låta väldigt förvånad. Men det luktade kokos och jag föreslog att hon kanske hade ätit en kokostopp medan hon fyllde påsen. Men näe, det hade hon inte gjort.

Jag blev inte arg men berättade att om man tar något i en butik utan att betala är man en tjuv. Jag berättade också att man inte får göra så samt att när man får ett förtroende att hjälpa till och handla måste man visa att man klarar det utan problem, annars kanske man inte får göra sådant nästa gång. veronica hajade till särskilt vid ordet tjuv som hon tidigare frågat om. Även resonemanget om ansvaret och att få göra saker själv tog skruv.

Senare frågade jag om hon ville berätta för kassören om vad hon gjort men det var inte populärt alls. Hon upprepade själv flera gånger att hon inte ville det. För säkerhets skull gled hon undan när det var dags att betala. Hon tittade från dörrarna ängsligt på mig och kassören...

Även i bilen var hon allvarlig och jag berättade att hon kunde fundera på vad som skulle hända om vi berättade för kassören. Och jag sade också att hon måste berätta för mamma. Det ville hon inte och började gråta, men jag lät henne förstå att något slags ansvar måste man ta när men gjort fel.

När vi kom hem gick hon dock raka vägen in och berättade för Helena som vilade i sängen pga ryggont.

Vid middagen pratade vi också om detta. Jag frågade hur hon tänkte, hon vet ju att man inte får ta saker i butiker utan att betala. Hon visste inte. Jag redogjorde för olika skäl att stjäla, brist på pengar, tuffa sig för kompisarna, måste ha mat nu osv. Men hon visste ändå inte. Det kanske sjunker in i några dagar/veckor och sedan kommer det lite reaktion. Vi får väl se.

Typiskt lärorik dag både för mig och för Veronica. Och gissningsvis snappade lilla Rebecka (3) upp en del av denna lilla episod också.