Omtumlande webbhistorisk vecka

Jag känner idag ungefär som jag gjorde 1994 när jag jobbade på Telub Inforum och via arbete med teknisk dokumentation och som lärare i SGML insåg vad HTML och WWW skulle komma att betyda för framtiden. Någon gång under hösten det året passerade Webcrawler en miljon indexerade webbsidor. Det var stort. Det var spännande att sitta i den lilla övernattningslägeneheten i Växjö och surfa och hitta än det ena än det andra på webben.

Den här veckan, och särskilt idag, har jag upplevt och insett mycket kring hur webben och webbteknik och informationshantering kommer att förändra hur vi människor och våra organisationer hanterar våra relationer och vår kommunikation.

Det handlar mycket mindre om teknik idag än det gjorde då. Netscape var stort på sin tid. Och när Google lanserades...ja ni vet. Nuförtiden kommer liknande steg mycket tätare och lättare - fler kan bidra med genialiskt utformade omvälvande byggklossar i vår växande gemensamma konstruktion.

Två konferenser har hållits under denna vecka, först "När tekniken förändrar politiken" anordnad av Fokus, och sedan "The Really Realtime Conference" fixad av Disruptive Media. Jag följde så mycket jag kunde via nätet - framförallt via Twitter mha TweetDeck (en programvara, eller app, som gör det lätt att följa twitter-flöden inom tex ett ämnesområde).

Det blev omtumlande.

Min starkaste upplevelse är att twitter fungerade som ett kitt mellan alla olika medverkande i sina olika roller. Arrangörerna gjorde reklam för sina konferenser långt i förväg genom att berätta vilka talare som tackat ja och hur programmet växte fram etc. Men framförallt var twitter centralt för att göra konferenserna så lyckade och intressanta.

Det gick bra att följa huvudbudskapen i presentationerna genom att läsa tweets (skrivna twitter-inlägg) i tex TweetDeck. Självklart är en förutsättning att man följer sådana som sitter i publiken och twittrar. Jag hade väl ägnat ett par månader åt att "komma ikapp" efter min långa hemmaperiod som hemmapappa (vill inte kalla det pappaledig, för man är inte ledig när man tar hand om småbarn). Därför hade jag ett femtiotal mycket aktiva twittrare på min follow-lista.

När konferensen delade upp sig i flera spår spred twittrarna ut sig och jag kunde fortsätta att följa alla spåren. Twitter fungerade alltså utmärkt som konferensrapporteringssystem. Direktsänt.

Dessa twittrare på plats letade också efter varandra för att få chansen att träffas öga mot öga. Det gjordes också via twitter. "Var sitter du? Jag sitter på tredje raden bakifrån - ja nu ser jag dig!". Ungefär så kunde det twittras.

Någon fick problem med det trådlösa nätverket (WLAN) på konferensplatsen och twittrade en fråga rakt ut i luften (rätt hashtag är en förutsättning för att nå de som för tillfället fokuserar sitt twittrande på detta ämne - #tekpol resp. #realconf var hashtagggarna för konferenserna). Arrangörerna svarade omgående med rätt nätnamn, login och lösenord och kanske annan teknisk info nödvändig för en bra uppkoppling.

Men bäst av allt var att följa twittrarnas, både de på plats och de som följde med via nätet, associationer och referenser till bloggar, tidningsartiklar, tidigare konferenser, presentationsmaterial etc - allt via twitter i form av bilder, länkar, korta minnen etc...

Sammantaget ett improviserat sammelsurium av informationsfragment som likt en flod ringlar sig fram, ibland smal, ibland bredare. Men jag upplevde detta som mycket positivt. Jag hade inga problem att följa med trots blandningen av ämnen, nivåer etc. Det är ju så vi människor är, olika. Och därför tror jag att det känns så naturligt att ta del av ett sådant massivt och ostrukturerat informationsflöde som twitter medger. För att vi kommunicerar så i vanliga fall också.

Förutom att det har varit positivt omtumlande och insiktsfullt lärorikt att vara med och använda twitter på det här sättet har det givetvis sagts mycket kloka saker av både talare och åhörare om själva ämnena. Men det känns just nu när jag skriver av mig lite som en aning sekundärt. Det viktigaste för mig just nu är insikten om att detta fungerar och att det finns en mycket stark kraft i det som jag har svårt att sätta fingret på men som känns som något som kommer att bli mycket betydelsefullt för oss alla under lång tid.

Och som vanligt när man haft någon omtumlande upplevelse vill man att andra ska få uppleva det också. Min uppmaning blir därför: testa twitter nu!

Du kan ju börja här så hjälps vi åt att utforska vidare:

http://twitter.com/PerHjerten

Gonatt!/Per