måndag 17 december 2007

Stark energi


Såg just ett avsnitt av Stridspiloterna på teve. Jag är mycket intresserad av flyg och vill gärna själv flyga. Jag kände igen mig själv i mycket av det de unga eleverna på Malmen i Linköping pratade om när det gäller motivation, utveckling, utmaning osv. Jag har varken åldern eller fysiken för att bli stridspilot, det hade jag inte heller som 20-åring, så det har aldrig och kommer aldrig vara något alternativ. Men det är inte det detta handlar om. Nej, det handlar om att jag känner en stark drivkraft att använda HELA min potential till något där den hör hemma och gör nytta för mig och helst även för andra.

Jag vill kombinera svåra teoretiska system, regler, utmaningar och utveckling för min egen del med konkreta handlingar, att behärska kroppen, styra, agera, utföra, skapa, kreera. Samtidigt improvisera och lyssna för att försöka hjälpa andra människor, känna ett totalt flyt - ett flow där dessa tre delar sammansmälter.

Svårt, kreativt, människor.

En av eleverna sa att han hade arbetat som skidlärare tidigare och att han förmodligen skull blivit bergsguide eller något liknande om han inte kommit in vid flygvapnet. Han gillade utmaningen och balansen i det svåra men samtidigt att se glädjen i ögonen hos skidelever, både barn och vuxna, som inte hade upptäckt det där med skidåkning som han uttryckte det. Jag har tänkt exakt de tankarna många gånger.

Det var någon annan härförleden som sa att det är ett skönt ögonblick att se hur poletten trillar ner för någon man lärt ut till. Jag känner igen mig starkt i det. Vem var det? Hm... Nu vet jag, det var Claes! Vi är lika på många sätt, vi har till och med lika skitiga vita gamla kombisar :-)

Utmaning, utveckling, utbildning.

Jag lär mig, jag gör, jag hjälper.

Jag behöver gå vidare och hitta ett arbete där jag visserligen kan fortsätta använda min analytiska och strukturerade förmåga, men där jag får använda min kreativa och praktiska sida mycket mer samt där jag har mer kontakt med människor och helst får hjälpa dem.

måndag 3 december 2007

Fler i familjen

Det är dags igen för vår familj att utökas. Följ utvecklingen i Helenas mage i direktsändning här:



På ultraljudsundersökningen i vecka 18 gjorde operatrisen sitt bästa för att försöka bestämma kön - hon frågade först mig vad jag trodde efter att ha sett det som gick att se. Jag sade 75% sannolikhet för pojke och det var vad hon trodde också. Det är väldigt små avstånd mellan navelsträng och könsorgan på ett 10cm foster, så det var inte helt lätt att avgöra.

Veronica (snart 6) vill helst ha en lillebror. Rebecka (snart 4) vill helst ha en egen bäbis i sin mage. Jag själv kommer givetvis att älska alla mina barn lika mycket, men fick jag välja skulle jag nog satsa på en killkompis i familjen - det är inte ensamt som enda kille men det är bra med olika sorter.

onsdag 24 oktober 2007

Semantiska webben blir verklighet?

Läste just om http://www.twine.com/ som har en intressant ansats kring nästa steg i informationshantering på webben. Jag jobbade lite med den semantiska webben på IT-kommissionen för några år sedan och kände att där finns stor potential. Jag skulle gärna använda Twine eller något liknande för min egen del och ännu hellre hjälpa andra att utnyttja Twine eller något liknande för att skapa nytta. Jag tror att det finns mycket stor potential i både privata företag och i den offantliga (!) sektorn när det gäller ökad effektivitet baserat på sådana mekanismer och teknologier.

måndag 22 oktober 2007

Det börjar med en kokostopp

Idag när vi var på Willys och handlade mat efter dagis fick Veronica (5) i uppdrag att fylla lite lagom med kokostoppar i en papperspåse. Under tiden gick jag och Rebecka vidare till charkdisken för att leta rätt på bra varmkorv och blodpudding. När vi träffade Veronica igen fick jag påsen och sedan smög hon iväg igen. Men när vi fortsatte ville hon gå med oss, och då såg jag att hon dolde något i munnen. Jag frågade vad hon hade där men hon sa "ingenting". Fast hon måste tugga fast försökte dölja det. Jag bad henne öppna munnen och jag såg något vitt fibrigt. Hon berättade att hon inte stoppat in något i munnen och att hon inte visste vad det var. Hon tog ut lite med fingrarna och visade mig och hon lyckades se och låta väldigt förvånad. Men det luktade kokos och jag föreslog att hon kanske hade ätit en kokostopp medan hon fyllde påsen. Men näe, det hade hon inte gjort.

Jag blev inte arg men berättade att om man tar något i en butik utan att betala är man en tjuv. Jag berättade också att man inte får göra så samt att när man får ett förtroende att hjälpa till och handla måste man visa att man klarar det utan problem, annars kanske man inte får göra sådant nästa gång. veronica hajade till särskilt vid ordet tjuv som hon tidigare frågat om. Även resonemanget om ansvaret och att få göra saker själv tog skruv.

Senare frågade jag om hon ville berätta för kassören om vad hon gjort men det var inte populärt alls. Hon upprepade själv flera gånger att hon inte ville det. För säkerhets skull gled hon undan när det var dags att betala. Hon tittade från dörrarna ängsligt på mig och kassören...

Även i bilen var hon allvarlig och jag berättade att hon kunde fundera på vad som skulle hända om vi berättade för kassören. Och jag sade också att hon måste berätta för mamma. Det ville hon inte och började gråta, men jag lät henne förstå att något slags ansvar måste man ta när men gjort fel.

När vi kom hem gick hon dock raka vägen in och berättade för Helena som vilade i sängen pga ryggont.

Vid middagen pratade vi också om detta. Jag frågade hur hon tänkte, hon vet ju att man inte får ta saker i butiker utan att betala. Hon visste inte. Jag redogjorde för olika skäl att stjäla, brist på pengar, tuffa sig för kompisarna, måste ha mat nu osv. Men hon visste ändå inte. Det kanske sjunker in i några dagar/veckor och sedan kommer det lite reaktion. Vi får väl se.

Typiskt lärorik dag både för mig och för Veronica. Och gissningsvis snappade lilla Rebecka (3) upp en del av denna lilla episod också.

måndag 8 oktober 2007

Bygga till

Har just ägnat en dryg helg åt två febriga barn. Förutom en stund i lördags när Rebecka hade över 40 grader gick det hela ändå ganska lugnt till.

För att inte börja klättra på väggarna ägnade jag lediga stunder åt att rita på idéer om tillbyggnad på huset.

Först ritade jag vårt nuvarande hus med en skannad planskiss som underlag. Det var också en bra övning för att lära sig Sketchup. Sedan lyfte jag taket och kopierade in ett likadant våningsplan. Råkade också först använda fel skala, huset var väl 160 meter långt, och därför fick jag ändra alla fönster och dörrar manuellt, vilket ledde till konstiga proportioner. Dessutom blev panelen 10ggr fel i bredd också, även taket etc. Då såg det ut så här klumpigt.



Sedan ordnade jag till skalan och rättade till fönster och dörrar etc. Surfade lite på olika husföretag och snodde vinklar och idéer. Här är ett exempel på hur det skulle kunna se ut om man smackade på en våning med ett s.k. mansard-tak. Lärde mig även att städa bort kantlinjer och annat för ett verkligare slutformat.



En första idé till övervåning skulle i såfall kunna användas ungefär så här kanske:



Frågan är om vi får bygglov och om vi tycker att vi har behovet?

Ritprogram: Google Sketchup (3D), Microsoft Visio (2D)

måndag 1 oktober 2007

En femåring skickar mejl till mamma

Har varit hemma med Veronica, fem och ett halvt, eftersom hon haft ont i underlivet flera dagar och haft svårt att somna och sova. Det var dags att anlita proffs för att kolla att det inte var något allvarligt fel.

Efter telefonsamtal till husläkaren på Gustavsbergs vårdcentral fick vi en tid senare på dagen. Medan vi väntade lekte vi med datorn och Veronica, som lär sig läsa och skriva, skrev bland annat följande mejl till mamma på jobbet:

"mama jag e veldit glad för jag får kåma til dokton kvat i 2 hejdå fron Veronica"

Det var inget allvarligt utan förmodligen en lättare förstoppning som dessutom släppte strax innan vi åkte till doktorn. Nu äter Veronica lite katrinplommon för att hålla magen i mjuk form några dagar.

lördag 22 september 2007

mormor och farmor mormor och farmor

När jag vaknade idag låg tjejerna i soffan och pratade medan de väntade på sin välling. Veonica (5) förklarade med sin storasysterröst för Rebecka (3) att det heter farmor, först far eftersom det är pappas någonting och sedan mor eftersom de är pappas mamma. Farmor. Hon gick på samma sätt igenom några andra släktord.

Jag kom dit med vällingen och då frågade Rebecka ganska besvärad om farmor är min mamma?

Jag kom på att jag inte hört barnens reaktioner på att de ska få en ny kusin, så jag frågade om vad faster Anna hade att berätta i lördags när hon var här. "Bebis i magen" svarade Veronica direkt. Jag var tvungen att kolla sambanden lite, så jag frågade vad som händer med farmor när den bebisen kommer ut? "Mormor" kom blixtsnabbt. Veronica tänkte efter lite och fortsatte lite upphetsad över något som hon tydligen kommit på "...och då är både mormor och farmor både mormor och farmor!"

Nu, fem minuter senare, sitter hon och skriver lappar där det står vem som är vems "fräldrar", tex "Veronicas och Rebeckas fräldrar Mama och Papa"

tisdag 11 september 2007

På kartan?

Jag har placerat min blogg i Värmdö på bloggkartan.se

Bloggosfären

Jag gillar att lära mig nya saker. Just nu lär jag mig hur bloggosfären hänger ihop. Jag har haft min blogg här ett tag, men aldrig riktigt löpt linan ut och sett till att den kan bli hittad via de vanliga blogg-kanalerna och portalerna och allt vad det heter.

Men nu har jag lyckats skriva om artiklar i tidningar och länkat till de artiklarna, pingat twingly och hamnat som länk på dessa tidningar. Kraftfullt.

Och nu har jag lagt till mig på bloggkartan också i och med följande: http://bloggkartan.se/registrera/26366/vaermdoe/

Skaffa riktiga vänner via nätet?

DN har idag samma "nyhet" - http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=691132&rss=1399 - men lägger till att forskarna även funderat kring varför det idag är svårare att skaffa nära vänner via nätet än i verkligheten. De säger att det behövs fler komponenter i kommunikationen för att man ska våga lita på att nya vänner kommer att "investera" i relationen så att man kan lita på att man finns där för varandra den dag det behövs. Det känns ju precis så.

Jag tror att det är delvis därför Facebook blivit så oerhört populärt på så kort tid. Alltså att där finns fler lättillgängliga kommunikationskomponenter än hos många andra verktyg/sajter/communities. Det är inte bara chat, inte bara kommentarer och diskussion, inte bara bilder, inte bara grupperingar, inte bara adresser, utan allt på en gång. Dessutom skvallret i "news feed" och det dynamiska i att skapa applikationer. Sammantaget ökar chansen att man lär känna någon ny ävn lite närmare eftersom man kan utforska flera sidor av varandra än tex LinkedIn där det mest handlar om att läsa CV-liknande information.

Jag funderar vidare och undrar det jag ofta undrat: vad händer den dagen när vi kan förmedla fler sinnen med hög upplösning via nätet? Extremen är ju fem sinnen i full upplösning - då går det väl antagligen inte att skilja på verkligt och virtuellt/artificiellt/inspelat eller vad vi kommer att kalla det. Och då går det ju att förmedla kroppsspråk och subtila ansiktssignaler och andra knappt märkbara signaler som är så viktiga för hur vi uppfattas och vad vi egentligen menar när vi tex pratar.

Jämför gärna med tv-programmet Hjärnstorm där Henrik Fexeus lyckades avgöra om människor ljög genom att ställa korta frågor med korta svar. Det är svårt idag via nätet, förmodligen även med webbkamera...

måndag 10 september 2007

Kvantitet eller kvalitet i modern kommunikation?

Svenska dagbladet skriver att Facebook och liknande verktyg inte ger fler kompisar. När det gäller Facebook var inte syftet i första hand att skaffa fler kompisar. Snarare att kommunicera mer effektivt med gamla och nya vänner, familjer och kollegor. Det känns lite som om artikeln handlar om något som var på tapeten för några år sedan när debatten gick som högst kring Lunarstorm, MSN och annat som uppfattades som nytt då. Samtidigt har författaren/redaktören valt att ta med Facebook i rubriken och som exempel i texten för att locka läsare. Dels är det ganska billig fripassagerarjournalistik, dels riskerar ju det verkliga budskapet att försvinna.

Intressant vore att uppmana andra forskare att ta reda på om kommunikationen verkligen blir effektivare med Facebook och liknande verktyg.

SvDs artikel kan läsas här: http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_17050779.asp

torsdag 6 september 2007

Facebook - en milstolpe?

Jag läste just http://www.wired.com/techbiz/startups/news/2007/09/ff_facebook?currentPage=1 , en tydlig redogörelse för historien bakom facebook. Det verkar som om unge herr Zuckerberg har träffat rätt - dels med sajtens utformning och funktionalitet som gör den attraktiv med flera viktiga inslag av aktivitet som kretsar kring relationer mellan människor, man vill tillbaka, det tillför något ovanpå epost, bloggar, chat etc... Dels känslan för människans nyfikenhet, skvaller kanske, där News Feed som förmedlar vad som händer hos ens vänner, starkt hjälper till att på ett lagom passivt sätt hålla koll på vad andra hittar...det har jag själv upplevt flera gånger de senaste dagarna när jag provat mig fram. Slutligen ligger det något Linux-aktigt eller Web 2.0-igt över möjligheten för vem som helst att utveckla nya applikationer. Där finns en skaparglädje och ett sätt att bidra som också håller det hela dynamiskt och vid liv.

Jag tror att Facebook är en viktig milstolpe på vår väg vidare. Jag tror att Mark Zuckerberg har hittat rätt koncept och att detta fylliga sätt att kommunicera och hantera sitt nätverk och sina vänner, kontakter och nätverk har en naturlig plats. Det kan mycket väl ge upphov till nya standarder för kommunikation mellan människor, men naturligtvis kommer det uppstå en debatt om farorna och baksidorna. Det har ju redan börjat i form av avstängningar på en del företag där de anställda påstås inte sköta sitt arbete pga för mycket tid på facebook. Det är väl upp till de företagen att bestämma, men det är också ett gott tecken på att Facebook har något som tex Secondlife saknar - nämligen en mycket stark dragningskraft och att det fyller ett behov som tidigare inte verkar fyllt.

tisdag 4 september 2007

Flyg-plan

Jag vill ju lära mig flyga. Det har jag vetat länge. Men hittills har det varit mycket annat med barn och hus etc...

Jag vet också om mig själv att jag gillar nya saker, att lära mig nytt, att utforska nytt, förändring. Själva inlärandet är ett självändamål. När jag kan något hyfsat bra tröttnar jag ofta och vill prova något annat nytt. Nytt för mig. Det måste inte vara nytt i övrigt.

Därför har jag tänkt mig en långsiktig plan för min flygning. En upptrappning i både teknisk omfattning och ekonomisk insats.

Jag tänkte mig att börja med en enkel form av flygning där man kan bära med sig hela utrustningen, nämligen skärmflyg. Ett friluftsnära flygande som finns tillgängligt på nära håll och där man kommer igång för några tusenlappar. Finns flera skolor i Stockholm eller en bit upp i landet för en intensivkurs i fjällen.

Nästa steg blir sedan segelflyg. Inte lika tillgängligt, men en oerhört fin form av flygning där den rena och sköra kraften i vinden, solen och naturen utnyttjas för att sväva tillsammans med fåglarna. Sundbro. Säkert flera ställen i närheten.

Därifrån är steget inte långt till ultralätt, men jag tror att det finns ett fint mellansteg, nämligen motorseglare - vad jag förstått finns det sådana som endast kräver segelflyglicens (?).

Ultralätt finns i Trosa eller Kungsängen tex.

Efter de stegen, som förmodligen håller mig sysselsatt i många år, borde det vara relativt lätt att gå över till motorflyg.

måndag 27 augusti 2007

Facebook

Man måste ju testa nya flugor som dyker upp... Just nu Facebook. Jag hann bara vara borta några veckor på semester så var det inte längre Second Life som gällde utan istället denna lite torrare community. Klicka på min "Badge" och ta en titt du med!

Per Hjertén's Facebook profile

Vilket år som helst sätter barnen igång och då gäller det att försöka hänga med så gott det går. Gissningsvis kommer man väl ändå att vara hjälplöst efter redan från start ;-)

fredag 17 augusti 2007

Jobba på bussen?

Nu när jag (äntligen!) fått fart på internet via mobilen tänkte jag prova att jobba uppkopplad på bussen. Jag behövde idag läsa en hel del inför en avropsförfrågan och det passar ju bra medan man susar fram på Värmdöleden.

När vi passerade Gustavsbergs centrum startade jag internetdelning i mobilen, en HTC TyTN som kör 3G, och stoppade den i fickan. Sedan startade jag datorn. Det är en IBM T43p med Windows XP. När datorn väl var igång och jag kom åt bluetoothikonen var vi redan nere på motorvägen. Kanske 3 hållplatser och lika många kilometer. Föga imponerande. Uppkopplingen funkade dock och VPN också. I min väntan tittar jag ut genom fönstret och försöker behålla koncentrationen, men det byggs nya hus, undrar hur det ser ut här om ett år?, och jag ser bilar och hinner fundera på vad vi ska byta till när våra gamla inte orkar längre...

Startade Outlook för att komma åt det mejl där dokumentet med länken till det jag ville läsa fanns. Outlook tog också god tid på sig och måste också kolla med servern om det kommit nya mejl. Tittar ut igen och funderar över trafiken. Inte så farligt idag, men redan så här i mitten på augusti har det redan tagit upp emot 50 minuter med bil till jobbet, det är 35 km via södra länken och essingeleden till Solna. Kollektivt tar det alltid omkring 1 timme och 20 minuter beroende på byten. Javisstja, jag skulle ju jobba på bussen...

Jag hittade mejlet och klickade på bilagan, ett word-dokument. Det tog också en stund att öppna, bilagan kanske hämtades från servern den också? Två frågor som jag inte brukar få dök upp, den ena en varning från Outlook om att läsa bilagor och den andra inne i word om att skrivaren inte var tillgänglig. Ville jag fortsätta ändå? Visst. Fingrarna hoppar omkring liksom vibrerande där de vilar lätt på tangentbordet och styrpinnen. Det är bussens vinrationer. Datorn värmer mot låren och det blir snabbt varmt. För varmt på sommaren. Jag måste också sitta lite spänt för att hålla datorn i knät, om benen slappnar av och glider isär lite ramlar datorn ner emellan...

Texten dök upp någonstans i Orminge och jag scrollade och klickade på länken till det dokument hos en myndighetswebb jag ville åt. Webben kom igång, det gick snabbt jämfört med Office-programmen. Det gick också hyfsat snabbt att öppna pdf-dokumentet på ca 500 kb, men sedan var det stopp, något fel i läsningen av det gjorde att jag inte kunde läsa det. Jag tittade ut igen och var nu förbi Nacka forum. Öppnar ett nytt mejl och skriver denna text. Trots att solen tittar in då och då går det snabbt att skriva...när man väl kommer igång med något är det effektivt att arbeta medan man reser, men det är alldeles för lång startsträcka, och det verkar vara datorn som är den svagaste länken just nu för mig.

Skickar detta från slussen, föga imponerad av tekniken år 2007. Tar sedan upp mobilen och stänger av internetdelningen - den höll faktiskt hela vägen...jag tror faktiskt att det var datorn som var det största problemet den här gången.

Summa summarum blev det ingen nytta gjord förutom att skriva denna text.

onsdag 15 augusti 2007

Gamm-moppen

Den gamla mopeden som jag köpte i våras för att ha något eget att greja med i Järvsö på sommaren fyllde sitt syfte. Vi var där två veckor i sommar och mellan altanbyggen, fester och badutflykter hade jag precis som jag tänkt mig min alldeles egen gamla moped att leka med.

Jag hade med mig originaldokumentation på datorn och en påse reservdelar samt en liten verktygslåda.

Första målet var att få bukt med bensinläckaget/flödandet vid förgasaren. Bernt som sålde reservdelarna till mig tipsade om att flottören hade fastnat i sitt bottenläge. Jag ägnade några dagar åt att greja med det och försökte förlänga undre stiftet på flottören, men det slutade med att den passade perfekt som den var från början. Men det rann mycket soppa fortfarande och mopeden gick bara efter 18-20 kickar med avstängd bensinkran, dvs när den sugit i sig överflödet och det var en lagom blandning bensin/luft. Och då gick den bara i kanske 30 sekunder. Så fort jag vred på kranen stannade den. Jag tolkade det som att den fick för mycket soppa.

Men när jag förstått att flottören fungerade som den skulle blev jag konfunderad. Var skulle jag nu leta fel. Jag tänkte mig in i startförfarandet och kom på att jag faktiskt inte läst instruktionsboken utan istället gått på säljarens information om mycket gas vid start. I boken stod att man först skulle "snapsa" vid kall start, sedan kicka med pysen (för att vädra ur cylindern?) och sedan ge lite gas och starta. När jag gjorde exakt så startade den på första försöket och HAR STARTAT PÅ FÖRSTA KICKEN SEDAN DESS!!! Om inget annat hjälper: läs instruktioneboken, även om den är från 1957 alltså.

Jag körde några triumfrundor i byn och kände för första gången vinden i håret. Fartprov med GPS visade 33,6 kmh på plan grusväg. Jag tror att rengöring och fininställning av tomgång etc kommer att göra att den går renare och blir något starkare och pålitligare i framtiden, men redan nu är den en fröjd.

Jag öppnade reservdelspåsen och plockade fram handbromshandtaget och monterade detta. Med några inköp av vajer, sprint och vajersträckare i Järvsö resp. Ljusdal satt den bra. Jag öppnade också framhjulets nav och gjorde rent och smörjde handbromsmekanismen. En föredömligt enkel konstuktion som kommer att fungera. Handbromsen är lite skral, men det kan bero på att det kom en del 5-56 på bromsbeläggen som pressar ut mot insidan av navets ytterhölje...eller så behöver vajern spännas ännu hårdare...det ger sig.

På morgonen torsdagen en 10 augusti tog jag moppen de två kilometrarna på grusväg ner till Sannabadet och tog ett morgondopp i en varm och spegelblank älv. En kort och oansenlig resa egentligen men en milstolpe och en mycket skön känsla av semester, landet och frihet för mig.

Nästa mål är att få ordning på elektriciteten på moppen. Och att döpa den till något lämpligt namn. Några förslag?

Uppkopplad via mobilen - varning för IBM Thinkpad och modem!

Efter endast ett års idoga försök har jag (med omkring 20 års erfarenhet av IT) lyckats koppla min IBM laptop till nätet via mobiltelefon. Hurra! Det har varit olika problem på vägen, men mest har datorn krånglat och inte tillåtit mig installera eller använda någon typ av modem överhuvudtaget. USB, blåtand eller vanlig telefonkabel spelar ingen roll, det fungerar inte. Pratar men med IBM skyller de på Microsoft, kollar man med supporten rycker de på axlarna osv.

IBM har också valat att lägga en massa programvara och drivrutiner utanpå windows vilket har lett till att blåtand och USB-anslutningen till mobilen, en HTC TyTN med Windows, har krånglat ofta. Det brukar bli kollissioner mellan windows och IBM hantering av blåtandsfunktionerna.

Ofta har också USB-kabelanslutningen varit död, datorn hemma känner av direkt när jag pluggar i kabeln med telefonen i andra änden, men laptopen från IBM märker oftast ingenting. SOm tur är har synkroniseringen över 3G direkt mot exchange servern på jobbet fungerat hela tiden, så epost och kalender har fungerat klockrent, men att ta med filer och installera program etc har inte fungerat.

Och alltså inte mobil internetanslutning via mobilen. Förrän idag.

Vad har ändrats? Varför fungerar det nu? Igår uppgraderade jag mobilen från Windows Mobile 5 till Windows Mobile 6. Det gick bra förutom att de senaste veckornas kalenderbokningar inte synkades. Efter uppgraderingen fungerade synkroniseringen via USB-kabeln igen. Skönt. Idag gav jag mig på blåtand igen, rensade bort allt blåtand jag hittade i datorn och gick in på Lenovos webb och instalerade enligt deras instruktioner (för femtielfte gången) stödpaket och drivrutiner (90 MB!) för den blåtandsenhet som sitter i datorn. Det gick tydligen bra.

Jag parade ihop datorn och mobilen och valde det i WM6 nya "Internetdelning" i mobilen. Valde sedan "Network Acces Point on Per Hjertén" i datorn och hade plötsligt stadig och fin internetaccess via blåtand. Mobilen uppkopplad antingen via WLAN på kontoret eller 3G, kunde byta i farten utan problem. Provade även samma sak med USB-kabeln och även det fungerade utan trubbel.

Nu saknar jag bara en bra FM-radio i mobilen, sen kan jag kanske börja koncentrera mig på något roligare ;-)

lördag 26 maj 2007

Datorn piper - överraskande lösning!

Lattjar med widgets och gadgets, jämför google med yahoo, installerar en jazzradiowidget...upptäcker att högtalarna till pcn är avstängda, slår på dem, datorn börjar pipa. Det kommer inifrån datorn, moderkort kan larma om tex för hög temperatur eller andra fel. Jag installerar ett diagnosprogram som berättar vilket moderkort jag har, letar rätt på manualen på tillverkarens webb och läser om att det enda ljudlarm mitt kort har är för temperatur, men det måste aktiveras i bios. Startar om datorn för att komma in i bios setup, kollar att jag har mitt sladdanslutna tangentbord (det trådlösa brukar inte komma igång förrän efter möjligheten att komma åt bios setup). Upptäcker till min glädje att det redan sitter i - men det ligger en tung anteckningsbok ovanpå - tar bort den - pipandet upphör. Aha, boken har legat och tryckt på någon tangent och fyllt tangentbufferten som larmar...utan att jag märkt något i inmatning etc via det trådlösa tangentbordet. Problemet löst om än på ett överraskande sätt. Återgår till fönsterrenovering på huset IRL. Over and out.

måndag 14 maj 2007

40-årskris?

Nu har jag varit 40 i 364 dagar och 18 timmar eller så. Om jag ska råka ut för någon 40-årskris är det dags för den att sätta igång nu, för om bara några timmar blir jag för gammal för sådant.

Om det kan betraktas som kris eller inte vet inte jag, men faktum är att jag läst en del om självkänsla under året. Jag fick leta ett tag innan jag hittade mitt favoritangreppssätt vilket visade sig vara boken "Självkänsla på djupet" av Marta Cullberg Weston. Jag har även tittat en del på olika enkla metoder för självstudier av personlighetstyp och egenskaper och lärde mig mycket om mig själv (och andra, bla på jobbet där jag lyckades sälja in en liten snabbrunda!) via MBTI (Meyers Briggs Type Indicator). Se tidigare inlägg om detta.

Men när jag nu vet mer om mig själv och känner mig tryggare i vem jag är uppstår ju också frågan om vad jag ska göra? Vad jag ska bli när jag blir stor? Det har jag fortfarande inga bra svar på. Det är häftigt att iaktta de som vet vad de vill bli och vill vara och hur de har vetat det sedan de kanske var barn eller åtminstone 20-åringar. Och sedan envist arbetat och satsat både tid, pengar och kanske offrat relationer etc på att nå sina mål. Jag har hittills inte sett mig själv så tydligt i någon framtida roll att jag kunnat sträva så starkt. Det kanske kommer.

Det känns i alla fall bra att fylla 41 om några timmar. Jag får fortfarande ganska ofta kommentarer av nästan jämnåriga kollegor eller andra som antyder att de tycker att jag är mycket yngre än de. Det uppfattar jag som komplimanger även om det ibland förmodligen är menat som en slags pik. För mig känns det både nyttigt och kul att kunna ha barnasinnet kvar. Sen att det inte syns utåt i alla lägen är en annan historia.

fredag 11 maj 2007

Mopedexpert

Jag hittade en expert på gamla mopeder i cykelaffären i Gustavsberg. Hans ögon började lysa när jag berättade om mitt fynd och mitt nybörjarskap. Dessutom har han en låda med gamla reservdelar bakom disken. Dessutom träffas veteranmopedklubben varje söndag på OKQ8 och kör en sväng. "Sätt ihop din och kom dit" sa han. Visst!

Flyt med flytbryggan


Vi bygger en flytbrygga. Just nu går det bra. Vi har gjort:


1. Kommit överens med två grannar som redan har en brygga att vi kan bygga vidare på den

2. Köpt och transporterat hem en begagnad flytbrygga, 2x4 meter. Vi höll på att aldrig komma upp för grässlänten på Tynningö, men färjan över sundet var helt odramatisk.

3. Renoverat undersidan med lite färskt tryckimpregnerat och syrafast skruv. Tack för hjälpen Veronica. (dotter på 5)
3,5. Fått med en granne till i samarbetet.

4. Köpt och monterat hörnbeslag med ringar samt förtöjningsringar och fjädrar etc.

5. Letat och letat och letat och HITTAT galvade rör för att få fast nya och gamla bryggan i botten. Hittade rör på marken som vi fick köpa av "bandidosmannen".

6. Researchat och införskaffat skarvrör och syrafast bult för att skarva ihop de kortaste rören till riktiga långa rackare för att nå ner till botten ute på djupet. Tack Rebecka för hjälpen (dotter på 3)

7. Fyllt ett av de klenare rören med betong. Tack för hjälpen Rebecka (röret håller nog trots allt ditt vatten i betongen)

onsdag 2 maj 2007

Två gamla tvåhjulingar


Har blivit stolt ägare till en Crescent Saxoped från 1960 och en Scott Sawtooth Adventure (mountainbike).

Moppen, min första (tyckte det var dags nu när jag snart fyller 41!), ska bo i Järvsö som renoveringshobby och som transportmedel till golfbanan under semester etc. 3000 bupp inklusive två gamla hjälmar. Behöver lyse och handbromshandtag samt dokumentation om någon har till salu.

Cykeln blir brukscykel hemma i Värmdö. Den har 26" hjul, 21" ram (högt och bra så att jag äntligen kan sträcka på benen när jag cyklar), Shimano Exage LX 300 växlar och teleskopstöd! 800 bupp inklusive cykelhållare (!) som vi hade glömt när vi kom och skulle köpa. "Men jag har det, vänta här" sa Aso, och stack iväg och kom tillbaka med en hållare som passade som handen på vår dragkrok. Så lätt var det!

söndag 11 februari 2007

Shopping

Snowboard: 200:-
Boots: 100:-
Handledsskydd: 200:-
Fångrem: 100:-
Skruv och Loctite: 150:-

En Nikon D80 med 18-135 och en SB800 m.m.: 17 000:-

Gonatt/Bobarazzi

torsdag 25 januari 2007

Min känsla för snö

Jag gick just ut på verandan för att säga gonatt till skogen. Jag hajade till när jag fick syn på snn. Någonting kändes fel. Jag kunde inte direkt sätta fingret på vad det var, men det var någon tydlig skillnad jämfört med för fyra timmar sedan när jag promenerade hem på samma snö genom samma skog. Hm...

Jag tog en näve snö från verandaräcket och kramade den till en boll...kramsnö?? Det var det som inte stämde. När jag kom hem tidigare ikväll var det flera minusgrader, jag fick ha dunjackan knäppt ända upp och tjocka vantar. Nu är det runt nollan. Och jag kände det på mig genom att bara titta på marken utanför huset. Jag har tydligen någon intuitiv känsla för snö. Precis som Smilla i filmen. http://www.filmpunkten.se/filmtitel.asp?ID=4363

När jag nu har undersökt det hela är det noll grader, det har snöat lite under kvällen, efter att jag kom hem, och fot-, bil- och djurspår i snön på marken utanför huset är inte skarpa längre utan har börjat smälta i kanterna och blivit mjuka och rundade. Det var nog det jag uppfattade utan att veta vad det var. Förmodligen syns denna konturförändring överallt där det ligger snö, på träden, på husen, på buskar etc. Gissningsvis reagerar jag även på att det känns lite varmare när jag öppnar dörren och hjärnan registrerar den varmare temperaturen och de mjukare snökanterna och drar snabba slutsatser om förändringen utan att det tränger upp i medvetandet.

Jag kanske borde bli bergsguide!

Gonatt

måndag 15 januari 2007

Balanserad helg - kul!

Ibland lyckas vi få till en bra blandning av olika aktiviteter och jag känner mig då allmänt gladare och nöjdare än vanligt. Den här helgen har vi efter att ha återupptagit traditionen att bada på fredagskvällen på eriksdalsbadet till exempel åkt skridskor, sorterat ut gamla barnkläder, slängt ut julen, varit på middag hos kompisar, ätit trevlig italiensk middag hemma, varit ute och lekt, varit och handlat med barnen, jobbat, varit på macdonalds med barnen, lekt med julklapparna. Med andra ord litet av varje men väldigt tydliga aktiviteter. Och utan stress och med idel glada miner hos alla fyra! Jag kommer nu att somna med ett leende på läpparna. Betydligt mer lättsövd än Rebecka som idag höll på i två timmar med olika påhitt för att slippa komma till ro. Det var nog mest en något förskjuten dygnsrytm från igår samt hennes just nu allmänt instabila humör...trots eller frustration - kalla det vad du vill. Hon är en cool liten tjej på 2,5 år som redan tar riktiga simtag och sjunger hela dagarna - idag även långa egenkomponerade sånger med koreografi framför spegeln.

torsdag 4 januari 2007

Fett fett

Ordet "Fett" har flyttat från mat och kropp till språk och slang. Med all uppmärksamhet kring vad vi äter, näringslära, GI-metoder, träning och med alla stora livsmedelsmärkens satsningar på fibrer, fullkorn och lajtprodukter har fett snart helt lämnat både mat och kropp. Men det används desto mer i betydelsen bra eller mycket. Senast idag läste jag i SvD om hur man kan tycka att musik låter fett. Jag hör också på tunnelbanan, på teve och läser i bloggar och diskussionsforum på nätet att saker och ting kan vara fett stora eller fett dåliga.

Om någon suger fett är han antingen plastikkirurg eller mycket dålig.

NE säger dock fortfarande inget om denna nya betydelse av fett.

Testa här vilka andra nya feta ord som du känner till:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33092&a=450407

Själv klarade jag 8 av 9. Förvånad själv!